|
Shetland Sheepdogen är en alert, intelligent och vig hund, som gärna vill vara till lags.
|
|
Rasen kallas också för Sheltie och den framavlades för att valla och vakta. Många Shelties av idag visar vallningsinstinkt
även om vallningsförmågan inte alltid är vad uppfödaren sätter i första hand i sitt avelsarbete med Shelties.
Sheltien är väldigt intelligent och lätt att träna, så den har nått stor framgång inom många områden,
till exempel lydnad, agility, spår, vallning etc. Den är också vänlig och mjuk, och är en utmärkt sällskapshund.
Det är en mycket sällskaplig hund och den gillar inte att vara isolerad ifrån sin familj.
Sheltien behöver förståss både mental och fysisk träning för att må bra.
|
|
En Sheltie skall vara uppmärksam och tillgiven sin ägare. Den kan vara reserverad när den möter främlingar.
|
|
Rasen Shetland Sheepdog härstammar från en liten vallhund som kallades Toonie collie eller Toonie dog.
Toonie antas komma från det norska ordet "tun",
som syftar på fälten och gärdsgårdarna runt en bondgård.
Tooniehundarna arbetade som gårdshundar, och hade i uppgift att främst vakta och valla boskapen
på Shetlandsöarna nära Skottland. Rasen var ett resultat av korsningar av de raser som
de Nordiska nybyggarna tog med sig till Shetlandsöarna och raser som redan fanns där.
Shetland Sheepdogen kallas ofta felaktigt för dvärgcollie
(Jag har till och med hört en del människor hävda att de haft en "mellancollie", när de haft en storvuxen Sheltie).
Det har förekommit viss avel med Collies och Shelties i det förflutna,
men Collien och Sheltien skall anses vara två skilda raser.
Den Engelska kennelklubben godkände rasen år 1909, och då under namnet Shetland Collie.
Fem år senare, 1914, ändrades namnet till Shetland Sheepdog, en helt egen ras, åtskild från
Collien.
Englands rasstandard används över stora delar av världen, förutom i USA, där en annan standard har utvecklats.
Läs mer om Sheltiens historia, vad den användes till och hur den blev den Sheltie vi har idag:
Shetland Sheepdog Breed History - Sue Ann Bowling - Deryini Shelties
|
Åter till toppen av sidan
|
|
|
Enligt den engelska standarden är idealstorleken 37 cm i mankhöjd för hanar och 35.5cm för tikar.
Den amerikanska standarden anger ett spann mellan 13 och 16 tum (33 - 40.5 cm) för en vuxen Sheltie.
Svenska Shetland Sheepdogklubben följer den engelska standarden.
|
Åter till toppen av sidan
|
|
|
En Shetland Sheepdog med, enligt standarden, korrekt färgsättning kan vara:
|
Sobel
|
Trefärgad
|
Blue Merle
|
Svartvit
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Överlag är Sheltien en frisk, sund och långlevad hundras men det finns vissa ärftliga problem att
ta hänsyn till när man funderar på att skaffa en Sheltie.
Ansvarsfulla uppfödare bör testa samtligt avelsmaterial för följande sjukdomar och defekter:
Ögonsjukdomar och defekter inom Shelties:
Progressive Retinal Atrophy (PRA) är en väldigt allvarlig sjukdom, där hunden till slut blir totalt blind.
Collie Eye Anomaly (CEA) är en grupp av defekter vanligt förekommande i collieraser.
En veterinär specialiserad på ögonsjukdomar bör kontrollera alla hundar som används för avel och
när man skaffar en valp bör man fråga uppfödaren om resultaten för valpens föräldrar, och valpen. Gärna även resultaten för
kullsyskon och andra avkommor från föräldrarna.
Mer om ärftliga defekter bland Shelties på:
Shetland Sheepdog Medical Conditions - George Jones
|
Besök rasklubbarnas hemsidor för ytterligare information om rasen:
English Shetland Sheepdog club - ESSC
Svenska Shetland Sheepdogklubben - SSSK
American Shetland Sheepdog Association - ASSA
|
Åter till toppen av sidan
|